Väkommen till min alldeles egen blogg. Just nu ligger jag under soffan och surar. Matte vill gå ut med mig men jag har ingen lust. Ingen alls lust. Hon står där med kopplet och väntar och ropar.
- Foxy!, Foxy! Kom nu. Vi ska gå ut. Och ha jättekul
Jag vet hur det blir. Hon kan knappast gå. Och det går sakta. Hon har en pinne i handen. Med en spets på. Jag måste alltid hålla mig ur vägen för pinnen. Så hon inte råkar slå mig med den. Jäklar nu är hon där igen. Just som jag har kommit fram och pratar allvar med pappa.
Så löjlig hon låter när hon visslar på mig i sin visselpipa. Som om jag inte fattar. Men vaddå. Någon ringer på ytterdörren. Bäst att kolla. Jäklar! Det var matte. Nu lurade hon mig.
Fast det var ganska trevligt att vara ute. Jag fick springa själv. Och matte blev så lycklig när jag stannade när det kom ett par stora tjusiga spetsar. Jag hade gärna velat leka med dem, men matte blir så ledsen och arg om jag är olydig. Så jag satt där snällt och bara gnällde lite. Och sedan fick jag godis. Och kramar.
Så jag är inte bara vacker och klok. Jag är snäll och lydig också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hel stumpan. Här får du en kram från matte
SvaraRaderaså fin du är Foxy!
SvaraRaderaVet jag väl. Snyggaste vovven i Värmland.
SvaraRaderaJag visste väl att Foxy inte bara var vacker utan även intelligent nog att blogga! Voff!!
SvaraRadera